Gott Nytt År2014!

 

Dagen i dag är en märklig dag.
Den är Din.
Gårdagen föll ur Dina händer,
den kan inte få mer innehåll
än Du redan har givit den.
Morgondagen vet Du ingenting om.
Men dagen idag, den har Du.
Använd Dig av den.
Idag kan Du glädja någon.
Idag kan Du hjälpa en annan.
Kanske Dig själv.
Dagen idag är en märklig dag.
Den är Din.
(Författare okänd) 

 

Ett nytt år är här, som en bok med 365 oskrivna blad. Det är upp till oss att skriva en bok, som slutar lyckligt och med ett trevligt innehåll. En del av sidorna kan vi påverka, men det är inte alltid vi kan göra något åt det som händer. Det enda vi kan göra är det bästa vi kan.

 

Något som gjorde år 2013 det jobbigast året på länge var när vår älskade vän Ozzy gick bort hastigt en varm sommardag. Vi hade inte väntat oss detta och det tog hela familjen hårt. Ozzy lämnar ett stort tomrum som aldrig kommer kunna fyllas. Du fattas oss, älskade Ozzy.

Redan tidigare under våren hade vi blivit en extra i familjen, en ny Rhodesian Ridgebackvalp, Azlan flyttade hem till oss. Han hjälper oss att göra saknaden av Ozzy mindre och är en otrolig kamrat för både oss vuxna som barnen.

Sedan i våras har jag arbetat som Kyrkogårdsarbetare och det har varit fantastiskt kul. Den varma sommaren bidrog till att den egna trädgården hamnade i viloläge, då solen tog knäcken på mig under dagarna. År 2014 bjuder på nya arbetsuppgifter och jag kommer ha mer tid att lägga på egna trädgården och nya projekt som jag kommer avslöja snart.

 

Våra fantastiska barn har hunnit fylla åtta och sex år under året. Ronja har börjat förskoleklass och Ludvig har tagit steget upp i tvåan. Jag har dessutom fått mitt andra bonusbarnbarn, Isolde i Juni. Maken har avslutat sin utbildning och jag har själv avslutat min Hälsoträdgårdsutbildning och Kyrkogårdsförvaltningsutbildning vid SLU.

Vårt lilla hus blir sakta men säkert renoverat, rum för rum. Vår budget är inte så stor då vi lever på en inkomst, men vi gör vad vi har råd med, lite i taget.

Livet går framåt, jag har även hunnit fylla fyrtio i år, jag har fått en ADD-diagnos som jag vetat om ett tag men aldrig fått det bekräftat fast jag haft kontakt med psykvården i tjugo år. Ändå måste jag säga att jag är lyckligt lottad, jag har friska barn, många vänner och familj som ställer upp i vått och torrt.

Nu, redan i morgon väntar nya äventyr. Jag börjar arbeta som församlingsvärdinna i Veberöds församling, samma plats som jag varit kyrkogårdsarbetare på. Fösta utmaningen är redan på fredag då jag ska fixa mat till femtio begravningsgäster. Spännande!

Jag hoppas ni fortsätter titta in här till mig. Jag tycker det är så kul att se hur läsarsiffrorna i min räknare växer, vare sig ni lämnar kommentarer eller inte är ni lika välkomna!

Cilla