måndag 9 december 2013

Ett trist paket

529554_10201102554558136_962883347_n

Ja vad säger man. Den där stormen i fredags hade jag klarat mig utan. Tack vare den sitter jag här med benet i paket. Gipsad i minst sex veckor på grund av en fraktur i foten. Jag och barnen skulle ge oss i väg på morgonen i fredags och då blåser ytterdörren av sitt fäste. Rakt ut på gruset nedanför trappan.

Barnen och jag drabbades nog av panik. Vi skrek i högan sky och Jocke kom nedspringandes från ovanvåningen. Tillsammans försökte vi i full storm lyfta på dörren igen.

1454749_10201102554998147_832787096_n

 

Det var då det hände. En ny kastvind kom, som slet dörren ifrån oss. Jag faller baklänges ned för trappan, med dörren över mig. Tack och lov är jag  ju i modell större, dvs min bakdel dämpade själva fallet mot marken. Tyvärr kom ju dörren efter mig. Rakt över foten och på min handled landade den. Aj, som f……………..

Arg som ett bi och ledsen far jag upp och då har Jocke lyckats få på dörren. Tror jag var ganska chockad, faktiskt. Iväg for jag till mitt jobb, eftersom det var sista dagen i Veberöd hade jag inte en tanke på att stanna hemma. Dumt gjort….

1467313_10201102555478159_177147087_n

Efter att ha linkat runt på jobbet, dessutom haltandes runt på Katrinetorps julmarknad med församlingen ger jag mig av hemåt. Väl hemma bestämmer jag mig för att åka till sjukhuset. Hade nog väntat mig att bli hemskickad med panodil och ett stödbandage, men istället blev det gips och sjukskrivning. Ett ben i mellanfoten har fått en fraktur. Nu sitter jag här och väntar på ortopeden som ska ringa för vidare instruktioner.

Så, det blir till att vila ett tag. Förhoppningsvis kan jag , med det nya gipset jag är lovad strutta runt här hemma och julpynta. Tack och lov kan jag sitta och sy, gaspedalsfoten är hel. Dessutom är inte handen mer stukad än att jag kan klippa.

Som ni ser har vår fina amaryllis slagit ut. Visst är den underbart vacker. Den blommar nu så fint på vår nya datorhörna i vardagsrummet.

Ha det så gott i dag. Vi lär ses en del framöver.

1 kommentar:

Så Vitt Jag Vet sa...

Men vilken otur...Tänk vad stormar kan åstadkomma...Här klarade vi oss utan storm...
Krya på dej !
Kraam
Sanne