I väntans tider

Just nu blir det lite glest med blogginlägg då all ledig tid går åt till flytt av våra sista saker samt flyttstädning. Om jag någonsin får för mig att flytta igen så spärra in mig. Jag HATAR att städa och ännu värre är det att flyttstäda.

Barnen och jag har iallafall hunnit med lite odlingsarbete.

Som ni vet bedriver vi "barnarbete" i vår familj. Visserligen tar allting man gör mycket längre tid, men istället har vi två nöjda barn som lär sig massor och gärna hjälper till nästa gång.

Både Ronja och Ludde högg i med spadarna för kung och fosterland när det nya trädgårdslandet skulle anläggas.

Här har nog varit odlat för flera år sedan, men landet har inte blivit skött sista åren.

Jordfräsen är utlånad till min snälla syster så då fick vi använda armkraft istället. Tvyärr har kvickroten hunnit etablera sig rejält, men efter mycket krattande och plockande kände vi oss reda att så.

Ronja jobbade så hårt att hon stupade på trädgårdsgången. Då får mamma plocka fram saft och kex så kommer krafterna tillbaka.

Nu kommer vi till det roliga. Att välja ut fröer vi ska så och få peta ner dem i jorden.

Vi började med grönsaker så som morötter, palsternacka, sallad, sockerärter med flera.

Visst är det otroligt att ett så litet frö kan växa till något stort och ätbart!

Efteråt måste det vattnas och det får jag så klart gärna hjälp med. Det blir inte alltid på rätt ställe, men vått det blir det.

Efter grönsakssådden petade vi ner blomfröer i gamla äggkartonger. Dessa står nu i köksfönstret och njuter i solen.

Så nu går vi i väntans tider...snart, snart tittar de första groddarna upp i solens ljus.

Vi undersöker noga varje dag om det hänt något...
snart...snart...sticker de upp.