 |
| bilden lånad från nätet |
I veckan var jag i Ystad för att inhandla byggvaror och sprang även in en runda på Rusta för att leta efter några trädgårdssaker när jag fick syn på min alterego.
En mamma med två stretande barn som vrålade över att de ville ha godis fast klockan var tio på förmiddagen! Den stackars kvinnan hade dessutom lyckats få sin snygga rosa tunika bak och fram. Knapparna med urringningen satt i nacken...
Jag log lite i smyg mot henne och jag hoppas att hon inte trodde att jag skrattade åt henne, utan det var mer en liten hälsning från min sida för att visa att jag vet hur hon kände.
Jag har själv lyckats komma till affären med två olika skor på fötterna!
Vissa dagar har jag kommit till jobbet och kommit på att jag inte ens hunnit kamma mig eller ens tittat i en spegel. Vi har såklart en spegel ovanför handfatet i badrummet, men när jag är på toaletten och borstar tänderna passar jag samtidigt på att tvätta ur handfatet, byta toarulle och samla ihop tvätt från golvet!
Detta springer jag sen iväg med ut till köket där jag slänger ner det för källartrappan samtidigt som jag lägger tandborsten i kylen för att ta ut mjölk till frukosten för barnen...
Min man sa i veckan att det bara är han som tänker här hemma.
Jag kan inte riktigt hålla med. Det är bara det att jag tänker så många saker samtidigt, plus att jag gör en del av sakerna som jag tänker på att jag ska göra samtidigt som jag tänker på vad jag ska göra sen....
Någon annan som känner igen sig?
4 kommentarer:
Vilken härlig läsning Cilla.
Men du, tro bara inte att det där förvirrade är tidsbegränsad och ett fenomen som kan beskådas hos småbarnsmammor endast, nix....
Jag kämpar fortfarande med det.
Och trivs ;O)
(Din fråga idag: det lär bli runt pingst om jag bli klar med allt)
Varmkram, Petra B.
Vilken underbar beskrivning,
mitt-i-prick!
Vad vi småbarnsmammor kan;)
Kram Ellinor
Klockren beskrivning hur det går till i en barnfamilj!
Och visst sjutton tänker du, snudd på alldeles för mycket.
Vilka snygga lådor du har staplat till en hylla på bilden, läckert.
Kramar:O)
Oh-my-God.... JAg tror jag skrattar på mig!!! Det är ju precis så det är! Inte skulle nåt fungera annars... nånting måste bli lidande, och det är ju oftast ens eget utseende som inte hinns med. Jag brukar också le medsysterligt åt andra kvinnor som ser ut att ha skäppan full:-)
Kram H.
Skicka en kommentar