onsdag 18 december 2013

Jul i sikte

1476272_10201135663985851_257367683_n

Julafton närmar sig med stormsteg och det diskuteras julklappar och julavslutningar i vart och vartannat hem i Sverige. Att barnens julavslutning inte skulle firas i kyrkan kom på tapeten för en del år sedan och nu har debatten återuppstått. En krönikör i Expressen, Britta Svensson tycker att vi helt ska skippa kyrkbesöken och “Låta barnen slippa gud.” vilket jag tycker är en konstig inställning. Jag vill vända på steken och ge barnen möjlighet att välja själv. Genom att barnen döps som små upptas de i Svenska Kyrkans gemenskap och har möjlighet att vid arton års ålder, om de vill, att välja utträde.

Genom Svenska kyrkan har de möjlighet att få ta del av en hel del som de  kanske annars missar i uppväxten. En väninna till mig hade föräldrar som inte låtit döpa henne och detta blev för henne ett bekymmer, som visserligen gick att lösa, då hon ville konfirmeras. I dagens konfirmationsgrupper ges ungdomarna förutom kristna budskap,  möjlighet att diskutera och lära sig  om respekt och kärlek på ett sätt som inte lärs ut i skolan. Flera av konfirmanderna i församlingen jag arbetar i fortsätter besöka kyrkan och vara delaktiga i våra aktiviteter. Jag tror att deras tid som konfirmander är långt ifrån intressantare och mer givande än de “bibelstudier” som konfirmander erbjöds på 60-talet som Britta skriver om.

Skolavslutningen för mig, då jag själv var liten, betydde mer än att lyssna på prästen prata om Gud och Jesus. Jag minns än idag promenaden från klassrummet, hand i hand med en klasskamrat bort till Gylle kyrka.  Väl framme steg vi in i den vitkalkade lilla kyrkan som vid sommartid doftade ljuvlig av alla syrener som den dekorerats med. Vid juletid möttes vi av grandoft och värmen från alla levande ljus i takkronor och på altaret.

Till och med de livligaste eleverna tystnade när vi kom in i kyrkan. Killarna som aldrig lyssnade på fröken tog av sig mössorna och satt tysta i denna högtidliga stund. För jag tror, att det är så, att i vilken trossamfunds kyrka eller annan “helig” plats vi än besöker känner av en högre makt och en respekt inför den. Kalla det vad du vill, för mig kallas den “Gud”. Jag satt stilla i bänken och lyssnade på prästen, sjöng med så gott jag kunde i psalmerna och njöt av stämningen och den högtidliga stunden. Den känslan sitter fortfarande i, lugnet, förväntan, spänningen. Att vi snart skulle få vara lediga. Prästerna idag har en annan inställning än för trettio år sedan då jag var elev. Deras språk har moderniserats och de läser inte ofta upp och ner ur bibeln som då. Idag talar prästerna ett språk som även barn förstår.

Så Britta; Ta ett barn i handen och gå på en julavslutning i Svenska kyrkan eller i någon annan religiös kyrka. Du verkar behöva en andlig dos och lite lugn innan jul.

Julgranen på bilden ingick i dekorationen på bordet vid mitt födelsedags i helgen. Vill du lära dig hur du gör dessa så hittar du beskrivningen på DIY med Cilla.

Lycka till!

Inga kommentarer: