 |
| bild lånad från nätet |
På vägen hem från arbetet hörde jag de tråkiga nyheterna från Oslo. Mina tankar gick direkt till mina vänner i Norge och jag hoppas att de och deras anhöriga är oskadda.
Vart är vår vackra värld på väg?
Varför kan inte mänskligheten vara rädda om varandra?
Inte nog med att vi missbrukar jordens resurser, vissa människor gör allt för att utplåna varandra.
Mina egna problem blir ytterst små i ett större perspektiv, att gnälla över lite pengar och ostädat hus känns litet när vänners barn dör i cancer eller jag hör på TV om föräldrar i Somalia som får lämna sina sjuka barn vid vägkanten på flykt undan svält.
Ikväll kramar jag mina barn och min man extra hårt och sänder en tanke till alla drabbade i vår värld.
En stor varm kram till er alla!
3 kommentarer:
Fine tanker... Stort kram till dig också, snälla du ;o))
Ja, det är inte klokt vad som kan hända och händer. Man kan egentligen inget annat göra än att försöka sprida goda "mothandlingar". Och vara tacksam över vad man har - ju mer man har, detså svårare är det nog....
Läste dina fina tidigare inlägg också. Angående kalas så brukar vi ha stora middagar i trädgården. Oftast funkar det toppen - och om det krisar kan alla ta sin talrik och sitt glas och så får vi väl springa in då. Värre än så är det inte. Och alla hjälper vi ju gärna till att styra om så att festen kan fortsätta någonstans inne...
Kram!
Stina
Ja det är en konsitg värld vi lever i. Känns så tråkigt att allt sånt ska hända och tyvärr känns det som de högre makterna inte reagerar.
Hoppas vi hörs snart
Kram Anna
Skicka en kommentar