Staket och persikor #23/100

Merlin i växthuset 

Idag blev det klart. Staketet vi kämpat med sedan i höstas. Visserligen behöver vi en bättre grind, men just nu håller det Azlan på tomten och det är det viktigaste. 

Vädret idag har varit härligt, sol utan ett moln på himlen, men ganska blåsigt. Bor man som vi i Skåne och nästan på Söderslätt får man räkna med att det blåser 364 dagar om året, ungefär. Den sista dagen ösregnar det....

Tack och lov har vi ju vårt fina växthus att fika i när det blåser kallt. Merlin pep in genom dörren så fort jag öppnade i förmiddags och sedan har han legat i min läs-stol och solat hela dagen. Det blir ljuvlig varmt här inne nu i vårsolen.

Persikoträdet överlevde vintern

Det bästa med staketet är att nu kan dörren till växthuset stå öppen och Azlan kan själv bestämma när han kan gå ut och in. Han gillar också värmen därinne och gör gärna Merlin sällskap.

En sak som jag också är glad över, förutom att staketet är  klart är att vårt Persikoträd överlevt vintern. Jag köpte det för en spottstyver på Netto i höstas och det såg inte riktigt ut som det skulle överleva, Jag planterade om det i en större kruka och gav det gödning. Det har fått stå i växthuset under vintern och nu visar det verkligen tacksamhet genom att börja blomma i underbara små rosa blommor. Förhoppningsvis hittar små vårtidiga bin och humlor in för att hjälpa till med pollineringen. Annars får vi helt enkelt hjälpa det på traven.

Nu ligger jag nedbäddad i min säng och känner mig trött. Trött och nöjd. Påsken har gått fort, jag känner mig piggare än i fredags och nu ser jag fram mot en ny vecka på jobbet. Jag hoppas ni också haft en fin helg. Lämna gärna en liten kommentar.

Trädgårdspizza #22/100

Gul med pizzan

 Vissa dagar hade det varit skönt att ha en privatkock. Jag hade inte ens velat välja mat, utan bara få komma till dukat bord och sätta sig. Speciellt de dagar jag är uppe i ett projekt i trädgården. 

Nu när kvällarna blir längre har jag svårt att avsluta och gå in, Jocke får kalla på mig både en och två gånger. Jag glömmer tid och rum.

 Idag lekte Ronja och hennes vän restaurang i trädgården och då hade jag förmånen att få beställa precis den mat jag önskade. Eftersom jag vart upptagen med att gräva ner flyttade perenner svarade jag lite snabbt: Pizza. Tjejerna försvann iväg till lekborgen, i vilken restaurangen låg.

Plötsligt blir jag varse att klockan börjar bli mycket och jag går in för att sätta igång med matlagningen. Då knackar det på dörren och utanför står "Pizzabudet"

Leveransen består av den vackraste pizza jag sett. Vackra julrosor på en bädd av liljeblad, knoppar av rhododendron, vilandes på en spegel av geggamoja.

 Då kan jag ju inte gå i taket över att knopparna som är väldigt få på rhododendronbusken, fått sätta livet till för att bli pizzafyllning eller att julrosorna mer eller mindre skövlats från mina plantor. 

Visst är min trädgårdspizza fantastisk! 

Den får pryda bordet här inne ikväll. Att leka utomhus måste uppmuntras idag då barnen gärna väljer att sitta framför TV:n eller spela på sina plattor. Därför tycker jag att fantasifyllda lekar som visserligen betyder att mina blommor används i diverse projekt är tillåtna. 

De blommar ju igen nästa år.

Trädgårdsgrind #21/100

Jag lovade ju att vila innan idag, men det blev inte mycket av med det. Jag fick iallafall suttit ner i en kvart och druckit kaffe i växthuset och då tog jag mig en funderare.

Vi ska sätta upp staket runt tomten, för att hålla hunden kvar i trädgården. Har man stor hund gäller det att veta att han stannar där han inte skrämmer någon.

Vi har inte råd med något snyggt trästaket, eller en mur, utan det får helt enkelt bli ett vanligt fårstaket. Men jag tänker låta växter klättra upp för det och det kan väl bli snyggt?

Däremot vill jag att vi skaffar en snygg grind. Det ska ju kännas välkomnande att stiga in i vår trädgård. Den grinden vi har nu ska flyttas till bakgrinden och vi ska göra en ny. 

Eller rättare sagt, Joakim ska göra en ny.

Allra helst skulle jag vilja ha en snirklig järngrind som den här ovanför, men det går väl knappast att lösa för pengar. Tyvärr har vi inte de smideskunskaper som det skulle kräva att göra en själv. Så det får helt enkelt bli en trädgrind.  

Påskvila #20/100

Azlan myser i växthuset

Fyra dagars påskledigt och jag vill hinna med så mycket som möjligt. Tankarna far runt i huvudet och idéerna sprutar ur munnen på mig. Jocke muttrar stopp och jag lyssnar med ett halvt öra.

I veckan har jag haft känning av en urinvägsinfektion och jag har inhandlat en stor flaska tranbärsjuice från hälsokostaffären. Jag borde nog försöka ta det lite lugnt då jag känner mig lite febrig.

Men det är ju så svårt att koppla av då hela kroppen vill ut i solen och påta i jorden. Vi behöver dessutom åka till tippen och fästa staketnätet runt tomten. Inte så kul saker att fixa men väl så viktiga.

Egentligen borde jag krypa ner bredvid Azlan i sängen i växthuset med en mysig filt och en bra bok. På mindfulnesskursen lär vi oss att vilan är superviktig, Själv anser jag att trädgårdsarbete är vila för själen, fast kanske inte alltid för kroppen. Jag får helt enkelt välja lite av varje. När solen skiner in genom fönsterna och det blir sådär härligt varmt inne i växthuset trivs både Alan och katterna där. 

Den omdiskuterade sängen som jag ville ha där inne, uppskattas nu av hela familjen som gärna kryper upp i den för en vilostund.

Ja, så får det bli, Hur ser er påskhelg ut?

Tacksamhet #19/100

På min mindfulnesskurs har jag fått en ny uppgift. Jag ska skriva upp saker jag blir glad och tacksam över, varje dag. Det är faktiskt inte självklart att människor känner att de är glada och tacksamma i sin stressade vardag. En dag som denna, när vi nåtts av nyheten om ännu en terrorattack i Bryssel är det svårt att känna sig glad. Fast jag försöker fokusera på min familj och de närmsta tänker jag på alla oskyldiga som mist livet idag. Det finns barn som mist sina föräldrar och föräldrar som inte återser sina barn för att människor är onda.

Ändå vill jag hitta något positivt med dagen och då hör jag Ronjas röst, vår åttaåriga dotter, som ringde mig idag för att berätta att hon varit och handlat med sin mormor, dvs, min mamma.

Hennes glädje när hon berättar att hon fått egna lösnaglar, gjorde mig glad och varm i hjärtat. För henne är detta det bästa som hänt på länge och nu går hon runt, med alldeles för långa (enligt mig) naglar och är överlycklig. Tack mamma för att du tog med Ronja på shopping idag. 

Vad är du tacksam över idag?

Att hitta en skatt #18/100

Potatisskörd i mars månad.

Igår kan jag skryta med att jag hittade en skatt. Jo, det är sant. Som jag berättat tidigare blev inte förra årets odlingar så lyckade, mycket på grund av att varken jag eller maken mådde så bra och orkade mer våra odlingar. Tack och lov mår vi betydligt bättre och ser nu fram mot nya odlingsframgångar under året. 

En av förlusterna under fjolåret var alla potatis vi satte som vi inte hann skörda innan vintern kom. Trodde vi...

Igår gick jag ut för att kolla "läget" i potatislandet och se om det var dags att börja förbereda för kommande sättning av potatis. Döm av min förvåning då jag grävde upp massor av finfina potatisar som överlevt vintern. Med ett par spadtag grävde jag säkert upp två kilo potatis och mer finns.

Så till gårdagskvällens grillade kycklingfiléer kunde vi äta egenodlad nyskördad potatis. 

Jorden och klimatet här nere i södra Sverige är fantastisk och jag är så tacksam över att bo och leva här. Nu sparar vi massor av pengar då vi säkerligen har potatis kvar tills sommarens första nypotatis går att skörda. 

Så det känns faktiskt som vi hittade en skatt!

Tidsoptimist #17/100

Bild lånad från Pinterest

Att det ska vara så svårt att få ihop allt man vill göra. Som ni säkert märkt har inte tiden räckt till. Jag vill ju både hinna blogga och vara med familjen. Då jag nu jobbar heltid försvinner en massa fritid som jag väljer att lägga på familjen. Därför har blogginläggen hamnat på efterkälken. I helgen har jag varit så trött att jag ett tag trodde att jag höll på att bli sjuk.

Men tack och lov känner jag mig piggare nu och kommer orka jobba i morgon igen. Mitt nya arbete är fysiskt krävande vilket är jättekul. Men det betyder att jag är ganska slut när jag kommer hem. Så tyvärr har det inte blivit något tränat heller i veckan. Om någon vecka kommer jag orka mer igen, det har jag bestämt mig för. Mina järntabletter gör att jag känner mig piggare och starkare och snart acklimatiserar sig kroppen till all frisk luft som jag nu insuper varje dag.